December 13 2017 22:34:14
Menu
Senaste artiklarna
Navajo - Hopi protes...
Walking on Sacred Gr...
Rapport från Bahe K...
Walking on sacred gr...
Meet Geronimo and hi...
Petition


<< Download >>

Hantverk1

MODER LERA


en inblick i Dinés/Navajos traditionella keramik

av Elizabeth Karlsson Good

Diné (Navajo) säger "De fyra elementen - vatten, jord, eld och luft, samarbetar när leran ska brännas. Vatten och jord finns i leran - och luft och eld finns i bränningen. Alla fyra behövs för att det ska bli keramik".

Jag tänker berätta lite om hur Diné tillverkar sin keramik, men mina kunskaper är begränsade, så jag hoppas att du har förståelse för detta, men jag ska försöka ge dig en inblick i den traditionella keramikerns liv hos Diné ser ut.
Keramik ligger mig varmt om hjärtat, eftersom jag själv håller på en hel del med detta fantastiska material, så det känns jättekul att få dela med mig av mina kunskaper. Men jag har lång väg att gå tills jag kan säga att jag är en keramiker.

Vad är lera?

Lera är ett naturmaterial. Du kan hitta det över hela jorden, vid floder och sjöstränder, ja överallt där ett forntida samspel av vind, vatten, is och jordens rörliga yta har skett.
Stenar har krossats och mixats med mineraler, organiska material, aluminium och annat, och allt detta har slutligen skapat lera.
Leran kan se olika ut beroende på i vilket område den finns. Den kan innehålla mycket eller lite sand och grus. Det gör att temperaturen när du bränner leran kan skilja betydligt. Det är först efter bränningen som leran kallas keramik.

Hur arbetar den traditionella keramikern hos Diné?

Det ligger ett hårt arbete bakom den färdiga krukan. Innan man kan börja arbeta i leran måste den hämtas och bearbetas. I sydvästra USA är det vanligt att man hämtar leran under överhängande sandstensklippor. Det kan vara en plats som man hämtat lera vid i generationer. Man inleder med att be och ge majsmjöl till Moder Jord – Moder Lera. Man ber om tillstånd att få ta lera från hennes kropp för att göra keramik, som är till stor nytta och hjälp för hela familjen. "Man tar aldrig något utan att ge tillbaka" säger Diné, "leran är en del av den heliga Jordmodern, man äger inte Jorden, man tillhör den".

Det kan vara rejält tungt att bära den torra eller blöta leran. Oftast brukar det vara en lång och svårtillgänglig vandring.

Leran som oftast är hård och stenliknande, (om man inte hämtar den vid floden vill säja), krossas till mindre bitar och läggs sedan i vatten upp till en månad. Leran filtreras och får genomgå reningsprocesser där vattnet byts flera gånger och kvistar, stenar och rötter tas bort.
Olika material kan sedan tillsättas för att förändra och göra leran starkare.
Man kan t ex tillsätta bränd lera, mineral eller sand, och vad du tillsätter är beroende på om leran ska klara dramatiska temperaturförändringar eller inte. Det händer att man plockar gamla Anasazi skärvor och tillför dessa i leran. Men först måste skärvorna malas, och då används en stenhäll och en flat sten att mala med. Allt krossas och mals till en fin sand som sedan blandas med i leran.

Vad/vilka är Anasazi?

Anasazi är ett ord som kommer ifrån Diné och betyder ungefär "Det Forntida Folket" eller "Förfäderna". Anasazi folkets keramik var antingen helt grå, eller så var den vit med svarta påmålade geometriska mönster.
Den svarta färgen gjordes troligen av "Nordamerikanskt Paradisblomster".

Hur formar man en kruka? Vilken teknik används?

Det första keramikern måste göra innan leran kan börja formas, är att knåda den. Leran läggs på ett hårt underlag som har canvas eller något liknande tyg (tyget kan uteslutas) ovanpå för att inte leran ska fastna. Leran har oftast luftbubblor i sig, och dessa måste arbetas bort, och det görs genom att man knådar den. Luftbubblorna kan spränga leran under bränningen, därför är förarbetet väldigt viktigt för ett bra resultat, och det här vet den vane keramikern.
Jag har hört uttrycket "bearbeta och knåda leran är som att baka fry bread, du måste veta exakt hur mycket av varje ingrediens som behövs och hur mycket du ska knåda degen för att resultatet ska bli bra" (fry bread är ett indianskt friterat bröd).

När man ska göra en kruka börjar keramikern med att forma en bit av leran till en boll, ungefär som en tennisboll. Därefter trycker man ner sin tumme i mitten av bollen men inte ända ner för då blir botten för tunn och spricker.
Keramikern låter tummen vara kvar i hålet, och trycker sedan tummen mot pekfingret medan bollen roterar i handflatan. Allteftersom växer hålet, kanterna blir högre och tillslut är det en liten skål.
Keramikern tar sedan mer lera och rullar den till små "korvar" som läggs uppe på skålens kant. Korvarna dras ner över kanten både inuti och utanpå så att den fastnar och blir stadig. När leran blivit "läderhård" fortsätter man med att lägga på mer korvar tills rätt storlek är nådd.

(Läderhård, är ett stadie då leran har fått torka något, den känns kall och fast i konsistensen, då är den perfekt för att t ex rista in mönster, figurer och lägga på mer lera.).

När keramikern är nöjd med storleken, jämnar och putsar man till formen på krukan. Sedan ristas mönster på den läderhårda leran. Mönstren brukar ha anknytning till det traditionella livet och andligheten. En vanlig symbol är majsen, som står för Livet. Därefter polerar man den läderhårda ytan med släta stenar. Stenarna som används hämtas ofta vid flodbäddar eller liknande, och ibland kan stenarna vara ärvda från modern, fadern eller ännu längre tillbaka. Keramikern har vanligtvis flera olika stenar som används under de olika poleringsstadierna.
Att polera en kruka kan ta upp till tre veckor för hantverkaren. Det är ett väldigt tålamodsprövande arbete. Den traditionella hantverkaren använder aldrig en maskin, allt görs för hand.

Hur bränner de leran?

Nästa steg är att bränna de färdiga och helt torra krukorna. Det görs på traditionellt vis i en öppen eld.
Som bränsle till elden används fårgödsel eller olika träslag som cederträ, tall och ene. Där lågorna har arbetat extra mycket, uppstår svarta områden på krukan, och "det är ett gott tecken", säger Diné, för då har Skaparen välsignat den. Dessa områden kallar de för "fireclouds".
För att få krukan att bli vattentät och för att få den bli blank, används tallkåda, och jag har även hört att speciella tallbarr används, som är mycket klibbiga. Man värmer och smälter det över elden. "Kådvattnet" tillsätts så fort krukan kommer ur elden, och det är viktigt att även vattnet är hett. Det stryks på både utanpå och inuti. Och jag kan försäkra att det är en ljuvlig doft inuti krukorna, och det doftar fortfarande i den jag har fast det är ca sju år sedan jag inhandlade den.

Jag skulle även vilja berätta lite om Dinés traditionella Keramikpipa.

Dinés pipa är gjord helt i lera och är bränd på samma sätt, i öppen eld.
Den har polerats och överstrukits med kådvatten. Pipan används att be med.
Diné använder endast en ren ceremoniell tobak, som plockas varsamt i bergen. Tyvärr har jag inget foto på en pipa, men går du in på: www.migrations.com, så finns det bilder på pipor "Clay Pipe".

Dinés keramik var i början endast avsedd för ceremonier, byteshandel och för sitt funktionella användningsområde, aldrig till försäljning. Men under nittonhundratalet ställde olika gallerier ut keramiken till beskådning, och då upptäckte många Dinéfamiljer att man kunde sälja sin keramik och få in lite pengar till sitt levebröd. Men den mesta keramiken som görs är till för ceremonier, och det är kanske därför kunskapen om deras keramik är så begränsad.

Faye Tso, Diné

Mäster keramikern och Medicinkvinnan Faye Tso, som tvångsförflyttades från sitt hem i "Coal Mine Mesa" till ett "relocation home" i Tuba City, brukade återvända till sitt hem och hämta lera som hon alltid gjort. Faye brukade göra ganska stora krukor med olika symboler från Dinés historier.
Faye Tso är i dag inte med oss längre, hon vandrade över till andevärlden år 2004.
Om man vill se hennes vackra keramik kan man beskåda den på Heard museum och Norra Arizona´s Universitet.

Här kommer några foton på keramik från Diné och Acoma Pueblo som jag har inhandlat utav folket under resorna där över.

keramik keramik keramik keramik
Foto: Elizabeth Karlsson Good

Den här vasen har en gammal Diné kvinna gjort som heter Roberta Mann.
Det är en traditionell bröllopsvas.

En till två veckor innan bröllopet, tillverkar den blivande maken och hans föräldrar den viktiga vasen. När den är färdig, samlas brudgummen, hans föräldrar och släkt för att gå till brudens hus. Man har hällt välsignat vatten i vasen. Bruden dricker från den ena öppningen, hon vrider vasen medurs, och ger den till brudgummen som dricker ur den andra öppningen.
Sedan tvättar de varandras händer med det återstående vattnet.
Den här ceremonin förenar de båda i evig kärlek, och lyckligt framgångsrikt stabilt äktenskap. De kommer att vårda och sköta om vasen under hela sitt äktenskap. Bröllopsvasen ska alltid beskyddas och vårdas, och den får aldrig gå sönder eller bli förstörd. Oftast finns det majssymboler på vasen eftersom majsen står för livet.

keramik keramik keramik
Foto: Elizabeth Karlsson Good

Framför bröllopsvasen på den första bilden, står en gul vas med en figur som heter "Kokopelli". Den vasen har en Diné kvinna som heter Julia Blackhorse gjort. Det finns flera symboler och figurer runt vasen. Den införskaffades (hör och häpna) på second hand butiken Myrorna i Borås. Jag trodde inte mina ögon när jag såg den. Det fanns inget pris på den så jag frågade expediten, och hon sa "tjugo kronor bör den väl vara värd", TACK! sa jag, och betalade. Jag är väldigt glad över att få "ta hand om" den.

Bild nummer två är en kruka som en Acoma Puebloman har tillverkat, han heter Tony Garcia Jr. Han berättade att hans far hade lärt honom att tillverka keramik. Han berättade om de olika symbolerna på krukan, han sa "De fyra klorna representerar de fyra heliga väderstrecken, öster- söder- väster och norr, och motsatt betyder klorna fjädrar. Längst upp på krukans hals, finns tre trappsteg, de representerar de tre våningarna på ett Acoma Pueblo hus. Upp och ner blir björntassen huvudet på en örn. Den högervända björntassen gör så att familjen blir stark och att de står varandra nära. Björnen betyder lycka och tur i hemmet. De tre färgerna, blått-svart och orange representerar, den blå himlen – de svarta molnen - den orange Solen och Moder Jord". Vi tackade Tony för att han ville förklara symbolernas innebörd för oss. Och jag är mycket stolt över att få ta hand om en så vacker kruka.

Den tredje bilden visar bla en liten svartbrun skål, den har Dora Antonio gjort, hon är också Acoma Pueblo. Hon hade ett mycket sjukt barn som behövde medicin och läkarvård. Att sälja sin keramik var ett sätt att få ihop lite pengar till barnets behov, "men pengarna räcker inte" sa hon med tårar i ögonen.

Lite funderingar jag har

Att vara en traditionell keramiker är ett hårt tidskrävande arbete. Visste du att keramik är ett utav det äldsta sättet att uttrycka sig på, t ex, vem man är, vad jag tycker, var jag kommer ifrån, vad jag vill o s v. Keramiktillverkning har funnits i många tusentals år, och jag tror att det är tack vare urbefolkningarna runt omkring i världen som den kunskapen fortfarande finns kvar. Deras ödmjuka kontakt med jorden och allt som finns i det heliga kretsloppet gör att världen får kunskap från en förhistorisk tid, en kunskap som är bevarad kärleksfullt i deras hjärtan, en kunskap som bär på Moder Jords kärlek till oss barn. Vi kan inte svika dem, vi får INTE svika dem, vi MÅSTE ge dem vårat stöd.

Roberta Blackgoat sa:

"Om de kommer och släpar bort oss ifrån våra hem….om de tar vårat samhälle…. om de spränger bort marken…. ja då finns det inget jag kan ge till mina barnbarn….om jag accepterar detta, då kommer varken Diné eller landet att finnas mer. Och det är därför jag aldrig kommer att acceptera detta…jag kommer att slåss tills jag dör."

Och med de orden slutar jag min berättelse om Dinés traditionella keramik. Jag hoppas att du har fått en liten inblick i hur det är att vara en keramiker hos urbefolkningen på "Turtle Island" (Amerika). Om det är något som är oklart eller som du vill veta mer om, så skriv gärna, jag ska försöka besvara med den lilla kunskap jag har.

Tack! för att du tog dig tid att läsa det här.
Jag önskar dig ett Gott Nytt År-2007!

Elizabeth

AKTUELLT-NEW topics

Natur sidan >>
In loving memory of Kee Watchman>>
Broken Rainbow! Dokumentär>>
Klimat sidan >>
Navajo-Hopi leaders protest in Denver >>
Interview Dineh Elder Pauline Whitesinger >>
Hantverk
Dinés/Navajos traditionella hantverk

Läs mera här >>